Efter dagens mycket softa 15km kan jag konstatera följande status:

Ben: funkar U.A med en liten anmärkning på att köfter, knän och fotleder blev lite trötta på slutet.
Övrig kropp: U.A förutom ett skavsår av sportbehån som ser ut som ett stort megaärr..
Skallen: Total löparlycka när jag sprang med solen i ögonen över liljeholmsbron. Skallen finns på plats och menalt är jag nog starkare än nånsin. Löpglad och sugen på nya utmaningar.
Plan för veckan: Softa. +7 mil i joggtempo för att ge kroppen en chans innan fjällöpningen i åre nästa vecka då det ska köras järnet.

Sitter och funderar på hur jag ska lägga upp träningen i höst/vinter. Hur tränar man bäst för att vara rustad för TEC 50 miles egentligen.. For me to find out..

Är "klubben" jag springer för på tjejmilens funrun iår. Jag hatar tjejlopp. Och jag gör det här bara för att Jossan ska subba 60min. Så nog lär det bli en mental påfrestning alltid..

Så Jossan nu är det bäst att inte göra mig besviken ;)
Äh Jag tror på henne. Blir bra det här. Jag vet ju själv vikten av att ha någon som pepper när orken och humöret tar slut ((munkastigen/ fredrika)

Fö är det idag jag ska visa Markus vart skåpet ska stå. Minst 4 intervaller i 4:00 tempo. Vatten över huvudet och stjärnorna i sikte. The shit med andra ord..

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
- men det är vägen som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."

Att 32min i obanad ensamhet kan vara så magiska. Doft av skog, se vattnet guppa långsamt på mälaren, en stilla känsla. För att kunna behärska naturen måste man lyda den, lära känna den, älska den. I naturen finns varken belöning eller straff - bara konsekvenser. Du blir den du var född att vara. Det är det livet handlar om. Fucking jävla harmoni.

Long time no see, jag ska försöka ändra på det nu.

Så. Dags att kolla igenom veckan som gått.
Började veckan med att springa runt årstaviken, vinterviken och till Gröndal för att hämta hem moppen. Skyfall och löplycka ut i fingertopparna gav ett kort långpass.
Veckans backar fick tyvärr flyttas från Flottsbro in till det sunkiga löpbandet. Lutning 15 är inte nog. Kill kill kill that hill är vad jag vill ha.
I går blev det intervaller. 5x10km med start var tredje timme. Inte så slitigt som jag trodde det skulle vara och en dag i kilometerknarkandets tecken var riktigt najs. Veckan avslutades med ett kort långpass ala 25k. Mötte upp Ingrid på åsen, vi susade ner till söder, runt årstaviken (Mitt nya måste-ställe) och sen vidare till slussen för att möta upp Jossan. Vi tog en soft tur runt djurgårn och Ingrid kom på det nya konceptet Turist-fartlek. Det går ut på att ta sig fram mellan alla dessa glidare på ett smidigt sätt. Turen avslutades vid Stadion där vi tog t-banan hem.
Summa sumarum: Min första vecka över 10mil. Och det känns fantastico. Nästa vecka går jag in i skogsbubblan för då vankas det både Marcusloppsbanan, skogsintervaller och Terräng ut över det vanliga...
Bring it on bara.

2009-07-12   Lågpulslångis   25,10 km 
2009-07-11   21:00 Intervall 5   10,00 km   
2009-07-11   17:00 Intervall 4   10,00 km  
2009-07-11   15:00 intervall 3   10,00 km   
2009-07-11   12:00 intervall 2   10,00 km
2009-07-11   09:00 Intervall 1   10,00 km    
2009-07-09   Upp- Nerjogg   5,00 km
2009-07-09   backe   5,90 km
2009-07-07   Fruängen - årsta- Gröndal   20,05 km

TOT: 106,05 km   10:39:53   6:23 min/km 

Japp. Idag är det dag 1 av 100 dagars totalfokus. Ingen utebliven träning, inget slav med maten, inget slöseri av målmedvetenhet och inga tappade sugar. Igår på styrkepasset kände jag att jag måste bygga upp någon sorts mental standard. Ett pannben starkare än dom starkaste och en kropp som matchar deluxe. Så nu kör vi. 100 dagar av "the shit", tajmat och klart in i minsta detalj.

På tal om tajmat, nytt PB i måndags på 5k - 21:33. Haha nästan lite komiskt. Men min beskärda del av ultralivet får jag på Freddys njutbara Hornstull - järna i helgen. 55k. Eller vänta nu.. vi sa hundra dagar va.. Ingen som har lust att haka på en runda runt järna och få ihop 6 mil dagen till ära? ;)

Det finns inget som går upp emot att vakna till SOL och fågelkvitter. Det om något får hela kroppen att sukta efter skogen. Det luktar sommar liksom. Hoppas den är här för att stanna den här gången. Även dom övriga familjemedlemmarna längtar ut dagar som denna..

Gårdagens löpning uteblev då träningsvärken efter helgens löpstyrka satt som en kloss i benen. Åkte till Skärholmen för första och sista gången för att cykla en halvtimme (14,7k)och köra lite styrka (70min). Vilket extremt sunkigt och äckligt ställe. Gym ska vara ljusa, fräscha och moderna. Ingen källarlokal från 70talet. Nej det håller inte.
Der betyder också att det inte är läge för någon 100k vecka. Jag suger på den karamellen ett tag till. Tar istället ett soft halvlångt långpass med jossan i dag, givetvis fortsätter lågpulsandet. Jag måste säga att jag gillar det starkt den här gången. Troligen för att jag fått en helt annan tröskel än via Maffe. Även om jag ligger under min maffepuls även nu så känns det lättare.. När jag kollar på det är det faktsikt ganska komiskt. Min medelpuls på maran var 156. Och min tröskel för lågpuls enligt Skogen är 165. och 156 motsvarar ca 2,5mmol/l Det borde betyda att jag har en hel del jävla mer att ge...
Men det får vänta. Minst till berlin. Månkarbo tar jag som ett kul långpass.
Tjipp!

Tänkte summera veckan som gått lite.

Mån: 12,05k
Tis: 12,3k
Ons: Vila
Tors: 12,4k
Fre: Vila
Lör: 12,6 (+ 0,93) (+ 15min löpstyrka)
Sön: 12,2k (+15min löpstyrka)

Totalt: 62,48km

En soft vecka i lågpulsanders tecken. Första passet efter maran i måndags efter en härlig om än lite kall och regnig festivalvecka i Blekinge. Måndagen seg. Sen släppte allt. Motivationen och löplusten är på topp och bara vädret bättrar sig lite så blir det kanon det här. Lågpulsandet fortsätter en vecka till. Kan jag komma över 10 mil nästa vecka kanske. Det återstår att se! Ska sluta fuska med styrketräningen. Det måste bli lite ordning i leden nu och hela kroppen suktar efter ett långpass i SOLEN...
Hade föresten någon sorts 12-mani i veckan. Det skulle bara vara 12k annars hade något hemskt hänt.  Hoppas jag får 30k mani nån vecka framöver istället..

(festivalnatt)

Jag kan inte riktigt beskriva det med ord. Att springa en mara är något som måste upplevas. Något som inte går att förmedla och något som man måste ta sig igenom. Att sen få chansen att njuta utav nästan varenda sekund gör saken så mycket större. För vilken mara jag hade..

Hade bestämt med Helena att vi skulle åka in tillsammans så vi möttes på t-banan. Vid slussen började löpklädda människor hoppa på och vid centralen kom bomben. Ett helt gäng löpnördar klev på. Fjärilarna i magen spred sig och vi snackade både gott och ont om värme, vatten och mycket folk.
Väl på plats mötte vi upp med resten utav Linnéa som skulle springa. Stämningen var lite spänd och man märkte rätt snabbt att alla pysslade med sitt eget. Jag gick bort till jobbet, lämnade väskan, mötte upp Jossan och Liv samt drack en sista vattenflaska. Jossan och liv skulle langa häxblandningen år mig vid stadshuset andra varvet och till första varvet skickade jag ut en gaino, som jag tyvärr missade då jag råkade förvirra mig förbi henne.

In i startfållan och efter ett sista bajamajabesök hittade jag Annika, Jerry och Hurten i fållan. Tappade bort dom lika snabbt men hamnade bredvid en funbeatare i väntan och vi snackade lite goja tills starten gick.
Ut på valhallavägen och det enda jag tänkte på var att benen kändes grymt pigga, men att loppet var långt och att Freddy tipsat om att jag skulle hålla igen första milen. Här var det bara att lyda. Jag förjade slappna av, titta mig omkring och småmysa lite där i trängseln. Försökte hålla till höger och släppa fram dom som ville fram. Såg Freddys rygg ute på gärdet och tänkte springa fram och säga hej, men ångrade mig. Allt flöt på snabbt och vid dramaten satt Lena i speakertornet och första delen var avklarad. Vid slussen sprang jag ikapp Annika och Maria men valde att inte haka på då jag ville köra MITT race! Letade skugglöpning, svalkade mig i vatten, drack och försökte ta det så coolt det bara gick. På Södermälarstrand hade vårt underbara supportteam satt upp en liten Linnea-station och där fick jag en flaska och en godisbit. Västerbron var en mäkrig upplevelse och på Norrmälarstrand stod Mackan. Haha jag blev så glad över att se honom att jag gav honom en stor blöt svettkram. Stackarn.
Fram till halvmaran flöt allt på bra, rytmen fanns där och känslan var perfekt. Vid 26k stod Bäckey på djurgårn och det var verkligen en ljuspunkt i den annars ganska trista löpningen där ute.

(26k ute på djurgården)

Som tur var det ju inte långt till Lena vid dramaten igen och jag jazzade förbi glatt vinkandes. Andra varvet över västerbron, unnade mig att stanna några extra sekunder i duschen vid svängen. Att svalka sig var verkligen härligt. Vid rålis stod Madde och Ted och jag stannande för att byta några ord.

(Norrmälarstrand vid ca 35k)

Norrmälarstrand gick snabbt och vis stadshuset stod Jossan och Liv. Perfekt! Nu var det bara sista 5k kvar. Helena sprang om mig medans jag stod och pratade med Jossan. Strax efter centralen såg jag hennes rygg och sprang ikapp. Snackade lite och här kom mitt lopps första och enda dipp. Den mentala dippen av att det bara var 3k kvar. jag ville inte sluta. Det var ju så förbannat roligt och än var benen pigga. Men det var ju bara att gilla läget och springa upp till stadion, känna hur håret i nacken reste sig när man väl sprang in. Stadion. Oj så mäktigt. Vilken känsla. Vilken spurt, vilket fantastiskt lopp! Jag har aldrig gjort något så roligt. Vadå Post marathon depp - jag vill bara ha mer, Right now!

4.41.04 - och jävlar så nöjd jag är.

Det skönaste är att jag vet att jag kan, jag vet att jag orkar och nu är det bara att köra på. Anmälan till Månkarbo Marathon är postad och dom 3 första passen sen maran och veckan på Sweden rock festival är gjorda. Nu kör vi. Så det jävlar ryker!

..blev vårruset! Jag och Dajjan, 20 tusen andra kärringar, skön sommarkväll och spring i benen. Det bådar bra inför maran. Riktigt bra.
Dajjan är grym. Vi seglade imål på 31min (perfekt marafart!) och jag har dessutom lyckats övertala henne att  hänga med på någon Linneaträning. Hon kommer bli snabb den bruttan. Nu ska det också tilläggas att vi förlorade minst 2-3 min eftersom det givetvis var så mycket folk att man fick gå några hundra meter i början.

Efteråt var det picknick med Jossan, Liv och Thomas i gräset. Thomas hade gjort fantastiskt goda mackor och Liv hade varit superduktig! Vad annat kan man säga om en 12årigt som springer sitt första vårrus!

Idag är det iallafall fixardagen med stort F. Hämta nummerlapp, shoppa det sista. Fundera ut vad man ska lämna åt våra härliga langare, spana in banan, göra en playlist till ipoden och tvätta lite kläder.